ccaroolineee

Här har jag börjat skriva flera gånger men de slutar alltid att jag raderar allt och börjar om, eller raderar och går och gör nåt annat i stället. Har svårt att få ner känslor i ord. Jag kan väl börja såhär, jag, och hela vår familj är så otroligt tacksamma till vännerna som hittade Jonas och ringde oss. Poliserna behöver jag inte ens ta upp, dem har gjort nåt som för mig är oförlåtligt och jag kan säga att mitt förtroende för dom är ungefär i botten. nej usch, blir bara arg när jag tänker på de.

 

Allt detta som hänt känns så himla overkligt. men de börjar ju gå in mer och mer, eftersom nu har jag ju inte sett Jonte på 1,5 månad. De är som nån sjunger i nån låt att jag kan inte förstå hur solen kan lysa, hur världen bara snurrar på, även om du inte är kvar här hos oss!?

 

Begravningen är planerad och genomförd. den var så otroligt fin men så otroligt smärtsam. fruktansvärd. du hade nu många fina vänner i din närhet! vi är så många som saknar dig! önskar så sjukt mkt att du var här, med oss!

 

De går fortfarande i vågor, de lär de väl göra ett bra tag till. De kommer som en käftsmäll, oftast på kvällen efter jobbet, när Billy gått och lagt sig. Eller på  helgerna när man får lite mer tid att tänka. De känns då så himla skönt att du fått din gravplats, nu kan man fara och hälsa på dig när som. Jag far gärna själv. De kan kännas skönt att få "prata" lite med dig. De är som stenen som mamma har lagt dit. Minnerna är många saknaden är stor. Jag sänder miljoner kramar upp till dig.

Jag älskar dig så innerligt! <3<3<3